Jag har alltid tyckt att havregrynsgröt är så tråkigt att jag pga min ilska gentemot denna frukostmat struntat i extraingredienserna som faktiskt gör det mycket gott. Jag har ätit havregrynsgröt utan mjölk och utan sylt. Ren havregrynsgröt. Och jag har tröttnat på den lika fort som jag börjat äta den. Jag har tuggat den som om jag haft en tjuv på besök i munnen och velat döda den. Nu äter vi den med solrosfrön, russin, banan, ekologisk blåbärssylt (med fler bär än tillsatser) och sojamjölk (jag skulle kunna skriva märke på mjölken men har ingen lust att göra reklam. Men ni som druckit av de olika sojamjölksalternativ som finns på marknaden vet nog vad jag menar med "den goda - och dyra"). Ett hembakat bröd och fläderbärsmarmelad (gåva från min marmelad-idol vid "guds ängar"). Det här ger mig energi jämfört med vad mina mackor med ost tidigare gjorde. Mina mackor stal min energi snarare. Och oftast åt jag inte frukost förrän det var tid för middag. En klassiker hos överviktiga tror jag.
En liten reminder för er som tycker om solrosfrön: De håller bara i 7 dagar och skall förvaras i kylskåp! Jag hade ingen aning om det förrän jag satt och läste på förpackningen idag.
Jag försöker skära ner på min smörgåskonsumtion och äter bara gröten till frukost. Barnen får smörgås som komplement. Sylt, banan och russin är kanske inget idealt för någon som vill reducera sin fettprocent, men å andra sidan har jag ingen lust att bli helt fanatisk så till den grad att jag ledsnar innan jag ens har börjat. Min nya frukost är god, fin och känns välgörande för kroppen. Så jag håller mig till den tills vidare!
